Finns ingen botten på den sorg och ledsenhet jag känner idag.
Doktorn såg ingenting i min livmoder, den var helt tom.
Chocken var omedelbar och förlamande, det gick liksom inte in vad som sas.
Jag orkar inte älta hur konstigt det kändes att se ingenting därinne - jag känner mig ju gravid… det går inte ihop liksom. Samtidigt så har symptomen blivit annorlunda och molvärken försvann med blödningarna… Men att jag skulle förlora båda embryona hade jag inte ens förväntat mig i min mörkaste fantasi, var nog relativt säker på att ett skulle stanna kvar!
Min älskade T har åkt iväg på skidläger för några timmar sedan och kommer hem på söndag igen. Jag sa att jag ville att han skulle åka, för han behöver ha något annat att göra annars grubblar han ihjäl sig. Han skulle ha stannat hemma om jag sagt att jag behövde honom här. Önskar att det inte var så långt till söndag. Det är ovant att behöva en annan människa som jag behöver honom. Det var aldrig på det viset med exmaken.
Jag längtar efter honom nu - väldigt mycket, samtidigt som jag nog behöver andrummet att hitta något tillstånd av normalitet igen, men det är långt till söndag.
Om man ska se praktiskt på det här så är nästa steg att få nya instruktioner från doktorn i Estland angående hur jag ska göra med medicinerna, är det något som bör trappas ned långsamt, eller ska jag sluta cold turkey?!
Sen blir nästa fråga när kan vi göra ett nytt försök med våra två eskimåer! Oroar mig för att de inte ska klara upptining och då är vi tillbaka på ruta ett igen!
Orkar inte mer nu - tårarna har redan avbrutit mig några gånger…
Tjing…
Kara du. Kan inte saga hur oerhort ledsen jag ar for er skull. Smartan och tomheten ar fortfarande sa farsk i minnet och jag vet hur jobbigt det ar. Grat sa mycket du orkar och om du behover nagon att prata med ar jag bara ett telefonsamtal bort.
SvaraRaderaDu kommer formodligen att kanna dig gravid tills dina hormoner stabiliserats och atergatt till noll, en mycket konstig, ledsam och jobbig situation.
Fick du prata med en lakare efter ultraljudet? Antingen kommer de vilja folja dina hcg nivaer tills de ar under 5, eller foresla en skrapning. Ett missfall ar ju inte lika "enkelt" rent medicinskt som ett negativt gravtest. Mitt hcg-varde var antligen nere pa 1 i mandags och lakaren sa att nu kan det ta mellan 1-3 manader att fa mens igen.
Har du nagra som helst fragor, mejla eller ring, jag finns har.
Stor varm kram fran en som tanker pa dig och onskar att jag varit narmare.
-S
Tack, hjärtat!
SvaraRaderaÄr så less på att gråta, har ont i huvudet och svårt att andas för näsan är så svullen.
Jag gjorde vul hos min läkare, det är bara hon & hennes assisten (läkarsekreterare eller sköterska, vet inte vilket) och hon gör allt själv.
Står lite på sidan av med utlands-ÄD, svenska sjukvården vill inte riktigt befatta sig med oss överåriga!
Frågade om jag kunde få hjälp med undersökningar o recept när vi gick på Sophiahemmet för utredning, men det var blankt nej! Så är man beroende av någon annans ägg och är över 39 år så är man paria i Sverige!
Vad jag försöker säga är att det inte finns någon som håller i tyglarna, varken den svenska eller estniska läkaren tar fullt ansvar för min vård!
Tror att man vanligtvis slutar med medicinerna, väntar på blödning och sen kör man igen...
En del kliniker får man fortsätta direkt, men jag tror nog man behöver släppa slemhinnan och bygga ny iaf.
Fixar inte att prata i tfn - bara gråter…
Kram
-L
Har kommer fler tankar fran okanda vanner. KRAM
SvaraRadera10 DECEMBER 2009 19:19
lowfatlady said...
Sending good thoughts to your friend.
Hope Springs said...
Louise, I'm so sorry - I have no words to comfort you, but I'm thinking of you and sending virtual hugs.
Thinking of you. {hugs}
SvaraRaderahi there,
SvaraRaderaI've been sent from Circus Princess...
I am so sorry that you have to go through this,
there is nothing that I can say, to take the pain away, but know that I am thinking of you.
Gentle hugs.
Sass
Thank you, everyone!
SvaraRaderaA good friend sent me here..
SvaraRaderaI am thinking about you right now. (((hugs)))