Well, the holiday season is almost over, only New Year's remain. I have managed not to think about the "sadness" too much. Today, at the gym was probably my worst day in weeks. Probably has something to do with the focus on the body...
Tomorrow another scary task is at hand, I have to take my little dog to the vet's to have his tiny little teeth cleaned. That means anesthesia and all kinds of worries.
I just know that something isn't going to go according to plan...
Until next time!
Tjing!
8w1d
Twins at 8w+1d
måndag 28 december 2009
tisdag 22 december 2009
So easy and still so hard
Almost cracked when I saw this young woman that was just a little pregnant… that was really hard. When I see someone that is very pregnant, it doesn't bother me nearly as much. This I find very strange.
Almost done getting presents, today and tomorrow is left for cooking and a little baking.
Making some presents, beaded necklaces and some wine glass charms. Just finished the first necklace… the second one will have wooden beads.
Anyway, I have to get back to business - seem to be a little behind!
I'll check in later.
Tjing!
Almost done getting presents, today and tomorrow is left for cooking and a little baking.
Making some presents, beaded necklaces and some wine glass charms. Just finished the first necklace… the second one will have wooden beads.
Anyway, I have to get back to business - seem to be a little behind!
I'll check in later.
Tjing!
måndag 21 december 2009
Shopping, shopping and more shopping…
Went into the city on Saturday. Drove out to the outlets and IKEA yesterday, where we got a fake tree (just as boring as the one I had while living in Seattle), a new kitchen lamp, some end tables with storage (our new bar cabinet) and other "needed" goodies. Like more tea lights and the wine glasses we "got" as an engagement gift!
Today I went to close out the list for the last christmas presents. Had "fika" with a friend of mine, a gal I got to know through SWEA while living in Seattle. It was good to see her!
Anyway, I managed to get a whole bunch of things, but still a few more remain.
As soon as I'm done writing this I'm going to get started with some cleaning/decorating, move on to baking/cooking and then make the small gifts that I'm making myself!
The next two days will be filled with cooking/baking and making presents...
Oh, and by the way - I can now go an entire day without bursting into uncontrollable sobbing. It's more of a stomach pinch followed by slow, sad tears.
Until next time!
Tjing!
Today I went to close out the list for the last christmas presents. Had "fika" with a friend of mine, a gal I got to know through SWEA while living in Seattle. It was good to see her!
Anyway, I managed to get a whole bunch of things, but still a few more remain.
As soon as I'm done writing this I'm going to get started with some cleaning/decorating, move on to baking/cooking and then make the small gifts that I'm making myself!
The next two days will be filled with cooking/baking and making presents...
Oh, and by the way - I can now go an entire day without bursting into uncontrollable sobbing. It's more of a stomach pinch followed by slow, sad tears.
Until next time!
Tjing!
fredag 18 december 2009
Christmas preparations
Wow, it is almost Christmas. I'm so behind on what I would like to have done for it. First I was pregnant and had to take it easy, then the sadness from loosing both my embryos made me loose all strength and resolve to get things done.
Finished my Christmas cards, barely on time!
Today I managed to finish or at least put together the grocery list, I have rented a car on Sunday, to go and do some serious shopping. Well, we need a Christmas tree - a fake one - because we have allergic people in our midst. It is surprisingly hard to find a nice-looking fake tree, unless you want to spend a small fortune...
Then there is still a bunch of gifts to get and a lot of cooking and baking to be done...
Since I'm behind already we'll see what I'll skip this year.
Getting static about not going to the gym, just don't want to - not ready for it. Also, since I got the swine flu shot yesterday I'm starting to feel a little flu-ish.
Spoke with a friend from Seattle tonight, she had just recently gotten my news, first the good news and then the bad, and wanted to tell me she's feeling for us. Nice to know. She was unusually knowledgeable about egg donation - that I appreciate, it is hard to have to explain the procedure all the time.
Tired now - it is time to take the dog out for the last time today, then to bed.
Tjing!
Finished my Christmas cards, barely on time!
Today I managed to finish or at least put together the grocery list, I have rented a car on Sunday, to go and do some serious shopping. Well, we need a Christmas tree - a fake one - because we have allergic people in our midst. It is surprisingly hard to find a nice-looking fake tree, unless you want to spend a small fortune...
Then there is still a bunch of gifts to get and a lot of cooking and baking to be done...
Since I'm behind already we'll see what I'll skip this year.
Getting static about not going to the gym, just don't want to - not ready for it. Also, since I got the swine flu shot yesterday I'm starting to feel a little flu-ish.
Spoke with a friend from Seattle tonight, she had just recently gotten my news, first the good news and then the bad, and wanted to tell me she's feeling for us. Nice to know. She was unusually knowledgeable about egg donation - that I appreciate, it is hard to have to explain the procedure all the time.
Tired now - it is time to take the dog out for the last time today, then to bed.
Tjing!
onsdag 16 december 2009
Empty inside
Contrary to what I thought would happen, living with the unsuccessful ivf with donated eggs is not getting any easier with time. Instead I grow increasingly passive and can feel the effect it has had on my general state of mind.
In a matter of seconds I go from a general good mood to heart wrenching tears and sadness. Having had a history with depression, I worry about sinking in to a black hole again. This time I do have a better check system. My darling T is very sensitive to changes in my mood and will ask me straight up.
It has happened that I have denied feeling depressed, even when I was aware of my state of mind. My reasoning then was that I couldn't put into words exactly why and instead of trying to explain it badly, I chose to just swallow my sadness.
Anyway, my feeling towards our next try at becoming parents is a little contradicted, one side can hardly wait to get started again, while the other side of me want to avoid getting this upset again and want to just "bury my head in the sand".
We got a new list of donors from the clinic the other day, since our doctor seem to think we might have a better chance of success if we "start over" with fresh embryos instead of risking getting nothing if neither of the two "Eskimos" survive defrosting.
I tend to agree, but the thought of spending that much time in Estonia again and this time it will be even colder there, is not very appealing.
I do like the little town of Tartu, but the activities are limited. At least this time we could be better prepared and bring laptops and network cables... It was a little inconvenient only to be able to surf down in the lobby...
This is enough for now, have to take the dog out for his last walkie. Enclosing his picture... :)
Tjing!
In a matter of seconds I go from a general good mood to heart wrenching tears and sadness. Having had a history with depression, I worry about sinking in to a black hole again. This time I do have a better check system. My darling T is very sensitive to changes in my mood and will ask me straight up.
It has happened that I have denied feeling depressed, even when I was aware of my state of mind. My reasoning then was that I couldn't put into words exactly why and instead of trying to explain it badly, I chose to just swallow my sadness.
Anyway, my feeling towards our next try at becoming parents is a little contradicted, one side can hardly wait to get started again, while the other side of me want to avoid getting this upset again and want to just "bury my head in the sand".
We got a new list of donors from the clinic the other day, since our doctor seem to think we might have a better chance of success if we "start over" with fresh embryos instead of risking getting nothing if neither of the two "Eskimos" survive defrosting.
I tend to agree, but the thought of spending that much time in Estonia again and this time it will be even colder there, is not very appealing.
I do like the little town of Tartu, but the activities are limited. At least this time we could be better prepared and bring laptops and network cables... It was a little inconvenient only to be able to surf down in the lobby...
This is enough for now, have to take the dog out for his last walkie. Enclosing his picture... :)
Tjing!
söndag 13 december 2009
Det går bättre…
…men det känns fortfarande som om någon stoppar in handen och kramar om hjärtat ibland!
Har haft en okej födelsedag men den suger ändå stort!
Liv som aldrig blev, hopp som krossades och självförtroende som skakats om rejält...
Så nära men ändå så långt borta.
Doktorn i Estland verkar tycka att det bästa är att börja om och göra ett nytt färskförsök eftersom det är ganska stor risk att ett eller båda embryona som vi har kvar i frysen inte klarar upptining. Om inget klarar upptining så har vi åkt över helt i onödan eftersom vi inte vet om de klarat sig förrän vi redan är på plats.
Om inget klarar sig får vi visserligen tillbaka 90% av pengarna för FET-kostnaden som är ca 20000 kr. Ett nytt färskförsök kostar mer än det dubbla, men kan å andra sidan generera fler till frysen också…
Vi ska prata igenom detta jag och min älskade T. Jag vet inte vad jag tycker riktigt, men jag litar inte på att vi har någon tur längre…
Låter kanske bitter, men hur kan jag vara något annat - känner mig så sviken: av min kropp (i dubbel bemärkelse), situationen, Gud och universum.
Vet inte hur jag ska kunna känna hopp och förtröstan på samma sätt som inför den första behandlingen! Jag känner tvekan och inte förtröstan - just nu vågar jag inte ens tänka på att förlora fler embryon. Undrar hur många fler försök jag klarar psykiskt…
Längtar efter min älskade så ofantligt mycket - det kostar på att försöka famla mig igenom smärtan på egen hand.
Inser att det inte var någon vidare bra idé för mitt vidkommande att "skicka iväg" honom på sitt skidläger, men att det var nödvändigt för hans bästa!
Ska gå och lägga mig så snart filmen jag tittar på är slut - orkar inte vara ledsen mer idag.
Tjing
Har haft en okej födelsedag men den suger ändå stort!
Liv som aldrig blev, hopp som krossades och självförtroende som skakats om rejält...
Så nära men ändå så långt borta.
Doktorn i Estland verkar tycka att det bästa är att börja om och göra ett nytt färskförsök eftersom det är ganska stor risk att ett eller båda embryona som vi har kvar i frysen inte klarar upptining. Om inget klarar upptining så har vi åkt över helt i onödan eftersom vi inte vet om de klarat sig förrän vi redan är på plats.
Om inget klarar sig får vi visserligen tillbaka 90% av pengarna för FET-kostnaden som är ca 20000 kr. Ett nytt färskförsök kostar mer än det dubbla, men kan å andra sidan generera fler till frysen också…
Vi ska prata igenom detta jag och min älskade T. Jag vet inte vad jag tycker riktigt, men jag litar inte på att vi har någon tur längre…
Låter kanske bitter, men hur kan jag vara något annat - känner mig så sviken: av min kropp (i dubbel bemärkelse), situationen, Gud och universum.
Vet inte hur jag ska kunna känna hopp och förtröstan på samma sätt som inför den första behandlingen! Jag känner tvekan och inte förtröstan - just nu vågar jag inte ens tänka på att förlora fler embryon. Undrar hur många fler försök jag klarar psykiskt…
Längtar efter min älskade så ofantligt mycket - det kostar på att försöka famla mig igenom smärtan på egen hand.
Inser att det inte var någon vidare bra idé för mitt vidkommande att "skicka iväg" honom på sitt skidläger, men att det var nödvändigt för hans bästa!
Ska gå och lägga mig så snart filmen jag tittar på är slut - orkar inte vara ledsen mer idag.
Tjing
fredag 11 december 2009
Feeling awful
Changing language here, just because it is easier for me to express my pain in my second language. It's a way to distance myself from it, but also a way of being succinct.
I feel I have been cheated out of so many things in life, most of the time I'm the one making poor choices and setting myself up to fail.
If I had been more decisive when I was younger I would not have let myself get trampled on.
I wish I would have had the guts and chutzpah I possess now back then, what a difference that would have made on the direction of my life.
Then again, I couldn't be sure I would have met the love of my life and I didn't want to have missed that! One can argue that we were meant to find each other but through circumstances and poor choices it didn't happen until I started to untangle the mess I had made out of my life.
Anyway, what I am getting at is that we got started way late with children, but we only met two and a half year ago.
Once we made contact we both knew we wanted to at least try and start a family. We never imagined it would be this difficult and that we would need outside help to do it.
And still there are many variables to consider. Like my body's ability to actually accept the embryo and carry it to term.
The fact that I lost two perfectly good embryos after only a few weeks, may not give a whole lot of information to work with, but it begs the question: what else is wrong with me or the embryos?
My friend Circus Princess, said her doctor told her that one fourth of all embryos have chromosome defects and are not viable. Well, I lost both embryos that were implanted - how does that work? I'm playing the numbers game here, and since my math is lacking some in logic because we are working with statistical numbers here.
I'm blaming God for this, and this is not the first time he has left me in a lurch. What deper meaning could there possibly be in this? Why can't I get what I have longed for my entire adult life?
When my dad first got sick, I prayed and at first it seemed like he would come out okay, and as soon as I let out a sigh of relief, he took a turn for the worse and eventually died. I was seventeen…
Same thing happened this time, I prayed that both or at least one embryo would take hold and low and behold. My beta hcg-levels came out strong and slowly I dared to believe that I was pregnant.
About two weeks ago I started bleeding, first clotty and sticky stuff. Then it went a way for a day and a half, before starting again, this time it was less sticky and a lot more of it. I bleed all evening, a little less with every passing hour.
For the next week it was but a slow trickle of blood that I was combating with extra Progesteron. Last weekend it all went away and I was relieved since I still had symptoms of pregnancy and they had evolved. I thought I was safe.
Imagine my surprise at the doctor's office when she says "No, I can't see anything… it is empty… you must have bled it all out…"
We were stunned, or at least I was, especially since I had started to believe in my pregnancy!
So here I am crushed, and disappointed in this failure of a body and even more disappointed in God!
How can I ever be sure of anything again? I feel so betrayed and to some extent I feel stupid to actually have dared to believe I was going to get what I have dreamed of my whole adult life - to be a mom…
I feel I have been cheated out of so many things in life, most of the time I'm the one making poor choices and setting myself up to fail.
If I had been more decisive when I was younger I would not have let myself get trampled on.
I wish I would have had the guts and chutzpah I possess now back then, what a difference that would have made on the direction of my life.
Then again, I couldn't be sure I would have met the love of my life and I didn't want to have missed that! One can argue that we were meant to find each other but through circumstances and poor choices it didn't happen until I started to untangle the mess I had made out of my life.
Anyway, what I am getting at is that we got started way late with children, but we only met two and a half year ago.
Once we made contact we both knew we wanted to at least try and start a family. We never imagined it would be this difficult and that we would need outside help to do it.
And still there are many variables to consider. Like my body's ability to actually accept the embryo and carry it to term.
The fact that I lost two perfectly good embryos after only a few weeks, may not give a whole lot of information to work with, but it begs the question: what else is wrong with me or the embryos?
My friend Circus Princess, said her doctor told her that one fourth of all embryos have chromosome defects and are not viable. Well, I lost both embryos that were implanted - how does that work? I'm playing the numbers game here, and since my math is lacking some in logic because we are working with statistical numbers here.
I'm blaming God for this, and this is not the first time he has left me in a lurch. What deper meaning could there possibly be in this? Why can't I get what I have longed for my entire adult life?
When my dad first got sick, I prayed and at first it seemed like he would come out okay, and as soon as I let out a sigh of relief, he took a turn for the worse and eventually died. I was seventeen…
Same thing happened this time, I prayed that both or at least one embryo would take hold and low and behold. My beta hcg-levels came out strong and slowly I dared to believe that I was pregnant.
About two weeks ago I started bleeding, first clotty and sticky stuff. Then it went a way for a day and a half, before starting again, this time it was less sticky and a lot more of it. I bleed all evening, a little less with every passing hour.
For the next week it was but a slow trickle of blood that I was combating with extra Progesteron. Last weekend it all went away and I was relieved since I still had symptoms of pregnancy and they had evolved. I thought I was safe.
Imagine my surprise at the doctor's office when she says "No, I can't see anything… it is empty… you must have bled it all out…"
We were stunned, or at least I was, especially since I had started to believe in my pregnancy!
So here I am crushed, and disappointed in this failure of a body and even more disappointed in God!
How can I ever be sure of anything again? I feel so betrayed and to some extent I feel stupid to actually have dared to believe I was going to get what I have dreamed of my whole adult life - to be a mom…
torsdag 10 december 2009
Outsäglig sorg
Finns ingen botten på den sorg och ledsenhet jag känner idag.
Doktorn såg ingenting i min livmoder, den var helt tom.
Chocken var omedelbar och förlamande, det gick liksom inte in vad som sas.
Jag orkar inte älta hur konstigt det kändes att se ingenting därinne - jag känner mig ju gravid… det går inte ihop liksom. Samtidigt så har symptomen blivit annorlunda och molvärken försvann med blödningarna… Men att jag skulle förlora båda embryona hade jag inte ens förväntat mig i min mörkaste fantasi, var nog relativt säker på att ett skulle stanna kvar!
Min älskade T har åkt iväg på skidläger för några timmar sedan och kommer hem på söndag igen. Jag sa att jag ville att han skulle åka, för han behöver ha något annat att göra annars grubblar han ihjäl sig. Han skulle ha stannat hemma om jag sagt att jag behövde honom här. Önskar att det inte var så långt till söndag. Det är ovant att behöva en annan människa som jag behöver honom. Det var aldrig på det viset med exmaken.
Jag längtar efter honom nu - väldigt mycket, samtidigt som jag nog behöver andrummet att hitta något tillstånd av normalitet igen, men det är långt till söndag.
Om man ska se praktiskt på det här så är nästa steg att få nya instruktioner från doktorn i Estland angående hur jag ska göra med medicinerna, är det något som bör trappas ned långsamt, eller ska jag sluta cold turkey?!
Sen blir nästa fråga när kan vi göra ett nytt försök med våra två eskimåer! Oroar mig för att de inte ska klara upptining och då är vi tillbaka på ruta ett igen!
Orkar inte mer nu - tårarna har redan avbrutit mig några gånger…
Tjing…
tisdag 8 december 2009
En vanlig tisdag
Det är synd att vädret är så trist nu - längtar efter lite snö och kyla nu!
Hunden blir så skitig av det här dassvädret och jag kommer att förstöra mina skor förr eller senare...
Undrar hur man rengör ett par vinterkängor från Skechers med canvas, beige sådan, utan att göra saken värre...
Nu har vi fått upp alla adventslysen utom i gästrummet/barnrummet för där står det kartonger och ett skrivbord som väntar på att vi ska bli klara med att gå igenom de kvarvarande lådorna i källaren och sedan sätta upp våra fina Ivar-hyllor och organisera allt som ska vara i källaren.
Finge jag bara lyfta så skulle jag nog se till att gå igenom merparten av lådorna i en hast men eftersom jag är beroende av lyfthjälp med lådorna så dröjer det tills T och jag kan göra det hela tillsammans!
Ska försöka att packa om de lådor som faktiskt är upp i lägenheten nu och göra klart det, så kanske T vill ta upp några nya lådor åt mig att gå igenom...
Har inte känt mig särskilt gravid de senaste dagarna, eller rättare sagt det känns annorlunda, lugnare liksom!
Fast tillfällena när illamåendet uppträder har ökat en hel del, även om jag hittintills inte behövt kräkas!
I övermorgon är det dags för VUL, klockan tio är det dags för sanningens minut!
Är lite nervös inför det - vill så gärna att det blir två, men är självklart supernöjd om det i alla fall blir en bebis av detta! Är lite osäker på om de två återstående embryona i frysen kommer att klara upptiningen...
Jobbar kväll igen, så även imorgon och på lördag! :( Suck så trist!
Får se om jag har något mer att tillägga senare eller rättare sagt orkar!
Tjing!
Hunden blir så skitig av det här dassvädret och jag kommer att förstöra mina skor förr eller senare...
Undrar hur man rengör ett par vinterkängor från Skechers med canvas, beige sådan, utan att göra saken värre...
Nu har vi fått upp alla adventslysen utom i gästrummet/barnrummet för där står det kartonger och ett skrivbord som väntar på att vi ska bli klara med att gå igenom de kvarvarande lådorna i källaren och sedan sätta upp våra fina Ivar-hyllor och organisera allt som ska vara i källaren.
Finge jag bara lyfta så skulle jag nog se till att gå igenom merparten av lådorna i en hast men eftersom jag är beroende av lyfthjälp med lådorna så dröjer det tills T och jag kan göra det hela tillsammans!
Ska försöka att packa om de lådor som faktiskt är upp i lägenheten nu och göra klart det, så kanske T vill ta upp några nya lådor åt mig att gå igenom...
Har inte känt mig särskilt gravid de senaste dagarna, eller rättare sagt det känns annorlunda, lugnare liksom!
Fast tillfällena när illamåendet uppträder har ökat en hel del, även om jag hittintills inte behövt kräkas!
I övermorgon är det dags för VUL, klockan tio är det dags för sanningens minut!
Är lite nervös inför det - vill så gärna att det blir två, men är självklart supernöjd om det i alla fall blir en bebis av detta! Är lite osäker på om de två återstående embryona i frysen kommer att klara upptiningen...
Jobbar kväll igen, så även imorgon och på lördag! :( Suck så trist!
Får se om jag har något mer att tillägga senare eller rättare sagt orkar!
Tjing!
måndag 7 december 2009
Dagen började bra - fortsatte mindre bra...
Det började bra när jag fick ett mejl från T medan jag åt frukost, förutom att den innehöll en go kram så hade han lagt till en uppiggande länk!
Sen ut med jycken en sväng sedan jag gjort mig i ordning. Jobbar kväll den här veckan iaf måndag-onsdag och lördag, morgonpass söndag-onsdag - sen har jag ledigt i nästan 20 dagar! Yippie!
Sen jag gjort rastrundan så begav jag mig glad i hågen mot jobbet. När jag kommer upp ur t-banan och står vid bussen så piper mitt medicinlarm... då uppdagar jag att jag glömt min lilla pillerask hemma! Detta händer varje gång jag inte har lagt de byxor jag ska ha på mig bredvid pillerdosan - aaaaaahhhh!
Blir så j-la irro på mig själv. Eftersom jag inte hade fler uttag av den kritiska medicinen var det bara att vända om! Turligt nog så blev jag bara 15 min sen till jobbet! Men ändå, känner iaf att jag började dagen lite på fel köl!
Hade ont i axlar o nacke igår och mot kvällen så hade jag en lätt huvudvärk - den blev värre under natten och klockan tre på morgonen så var det bara att kliva upp och efterforska vad jag kunde ta för medicin för det! Turligt nog hade jag redan innan vi började med ÄD-businessen att byta ut all smärtmedicin som innehöll ibuprofen och acetylsalicylsyra mot paracetamol.
Tog en 500mg tablett och det gjorde susen.
Men nu är tyvärr huvudvärken på väg tillbaka igen. Hoppas verkligen att jag inte börjar bli känslig för Trombylen och måste börja med injektioner av Fragmin eller nåt istället. Isch, det var jobbigt nog när T skulle sticka mig med nedregleringssprutan...
Får nog göra ett kapitel två för idag - örker inte mera nu!
Tjing!
Sen ut med jycken en sväng sedan jag gjort mig i ordning. Jobbar kväll den här veckan iaf måndag-onsdag och lördag, morgonpass söndag-onsdag - sen har jag ledigt i nästan 20 dagar! Yippie!
Sen jag gjort rastrundan så begav jag mig glad i hågen mot jobbet. När jag kommer upp ur t-banan och står vid bussen så piper mitt medicinlarm... då uppdagar jag att jag glömt min lilla pillerask hemma! Detta händer varje gång jag inte har lagt de byxor jag ska ha på mig bredvid pillerdosan - aaaaaahhhh!
Blir så j-la irro på mig själv. Eftersom jag inte hade fler uttag av den kritiska medicinen var det bara att vända om! Turligt nog så blev jag bara 15 min sen till jobbet! Men ändå, känner iaf att jag började dagen lite på fel köl!
Hade ont i axlar o nacke igår och mot kvällen så hade jag en lätt huvudvärk - den blev värre under natten och klockan tre på morgonen så var det bara att kliva upp och efterforska vad jag kunde ta för medicin för det! Turligt nog hade jag redan innan vi började med ÄD-businessen att byta ut all smärtmedicin som innehöll ibuprofen och acetylsalicylsyra mot paracetamol.
Tog en 500mg tablett och det gjorde susen.
Men nu är tyvärr huvudvärken på väg tillbaka igen. Hoppas verkligen att jag inte börjar bli känslig för Trombylen och måste börja med injektioner av Fragmin eller nåt istället. Isch, det var jobbigt nog när T skulle sticka mig med nedregleringssprutan...
Får nog göra ett kapitel två för idag - örker inte mera nu!
Tjing!
lördag 5 december 2009
Lördag - ledigt… ahhh så skönt
Fick sova ut, så när som på ett larmat toabesök 6.15 för medicinering och pinkning...
Sen åt vi frukost tillsammans, T och jag, påhejade av hunden som hoppades att nån av oss skulle tappa nåt trevligt på golvet. :)
Hur mysigt som helst att läsa tidningen och äta frukost tillsammans. T var tvungen att avbryta för att springa iväg till gymmet och spinna… *himlar med ögonen*
Jag läste lite till innan jag plockade undan och gjorde mig i ordning för att gå ut med Maffe. Vi gick en bra runda innan vi gick hemåt och väl vid vår dörr så kommer kliver grannkillen A ut och Maffe nästlar sig in och får stanna med E, hans sambo!
Så med Maffe hos en "babysitter" så sticker jag och möter T vid mataffären.
Vi tar en liten lunchfika och handlar det vi behöver, samt en ny adventsljusstake till sovrummet! :)
En stund efter vi kommit hem från affären och efter att vi knackat på och hämtat Maffe från grannen, så klädde vi på hunden sin sele och så bar det av till frissan!
Lyckades låta bli att säga att jag är gravid, otroligt nog så har mitt hår inte blivit så torrt och konstigt att det märktes.
Väl hemma så tog sig T en liten tupplur innan han gjorde sig i ordning för att dra in till stan och möta några kompisar för att "dricka julbord" som de kallar det!
Jag satte igång med att göra iordning fisken jag köpt på fredag efter jobbet!
Trodde att den var urtagen och klar, bara att tvätta av, salta och kasta in i ugnen! No such luck - fick börja med att slå upp hur man rensar en rundfisk… isch vilken äcklig sysselsättning! Men jag gjorde det och är mäkta stolt över det!
När fisken var klar uppdagades nästa grej - på prisetiketten hade det stått röding, men inte fanken vad det här nån röding! Fiskköttet var ju vitt! :(
Hoppas verkligen att jag inte betalt överpris för firren - ska kolla på måndag!
Fisken smakade ganska bra - eftersom jag är osäker på härkomsten så tänker jag inte äta allt för mycket. Ska mejla butiken jag köpte fisken i och informera att de behöver vara lite mer noggranna i märkning av art och härkomst! Samt informera personalen!!!
Så nu sitter jag här och skriver mitt blogginlägg framför tv:n. Ska plocka undan maten, kolla ljusen i en gammal elljusstake och göra lite julkort!
Efter allt springande så är jag helt fascinerad av att jag fortfarande är blödningsfri sen igår kväll! Yohoooo!
Sen åt vi frukost tillsammans, T och jag, påhejade av hunden som hoppades att nån av oss skulle tappa nåt trevligt på golvet. :)
Hur mysigt som helst att läsa tidningen och äta frukost tillsammans. T var tvungen att avbryta för att springa iväg till gymmet och spinna… *himlar med ögonen*
Jag läste lite till innan jag plockade undan och gjorde mig i ordning för att gå ut med Maffe. Vi gick en bra runda innan vi gick hemåt och väl vid vår dörr så kommer kliver grannkillen A ut och Maffe nästlar sig in och får stanna med E, hans sambo!
Så med Maffe hos en "babysitter" så sticker jag och möter T vid mataffären.
Vi tar en liten lunchfika och handlar det vi behöver, samt en ny adventsljusstake till sovrummet! :)
En stund efter vi kommit hem från affären och efter att vi knackat på och hämtat Maffe från grannen, så klädde vi på hunden sin sele och så bar det av till frissan!
Lyckades låta bli att säga att jag är gravid, otroligt nog så har mitt hår inte blivit så torrt och konstigt att det märktes.
Väl hemma så tog sig T en liten tupplur innan han gjorde sig i ordning för att dra in till stan och möta några kompisar för att "dricka julbord" som de kallar det!
Jag satte igång med att göra iordning fisken jag köpt på fredag efter jobbet!
Trodde att den var urtagen och klar, bara att tvätta av, salta och kasta in i ugnen! No such luck - fick börja med att slå upp hur man rensar en rundfisk… isch vilken äcklig sysselsättning! Men jag gjorde det och är mäkta stolt över det!
När fisken var klar uppdagades nästa grej - på prisetiketten hade det stått röding, men inte fanken vad det här nån röding! Fiskköttet var ju vitt! :(
Hoppas verkligen att jag inte betalt överpris för firren - ska kolla på måndag!
Fisken smakade ganska bra - eftersom jag är osäker på härkomsten så tänker jag inte äta allt för mycket. Ska mejla butiken jag köpte fisken i och informera att de behöver vara lite mer noggranna i märkning av art och härkomst! Samt informera personalen!!!
Så nu sitter jag här och skriver mitt blogginlägg framför tv:n. Ska plocka undan maten, kolla ljusen i en gammal elljusstake och göra lite julkort!
Efter allt springande så är jag helt fascinerad av att jag fortfarande är blödningsfri sen igår kväll! Yohoooo!
fredag 4 december 2009
Tillbaka på jobbet
Det gjorde min kropp och mitt psyke gott att vara hemma igår. Det är som att hjärnan behöver tid att komma ikapp.
Skulle kunna tänka mig att jag inte riktigt hann med att nollställa mig förra helgen eftersom jag började blöda...
Blödningarna har inte slutat helt men imorse var det inte mycket blod på toapapperet och bindan var helt torr! Det har inte hänt sen i söndags morse! :)
Sedan var det en tjej som skrev i någon av ÄD-trådarna och berättade att hon nyss fått sitt femte(!) barn via ÄD. Det i sig var kul att höra, men det bästa var att hon berättade att hon blödit vid varenda en av dessa graviditeter (totalt fyra graviditeter varav en var tvillingar)!
Kändes urskönt att höra det! Visste redan innan att det är flera med tvillinggraviditeter som blödit en hel del och ändå har två kvar!
Jag känner inom mig att det åtminstone har varit två och har även sett en hel del symptom, som ju är objektiva tecken, som kommit såpass tidigt att tvillinggraviditet är mycket trolig!
Vet att embryona inte har fått öron ännu men jag pratar ändå med dom lite nu och då!
Har vissa planer på att göra kotten tvåspråkig från scratch! Det kommer säkert många att tycka är jättelöjligt, men här har jag en chans att ge mitt barn en fördel!
Eftersom min engelska (visserligen med amerikansk accent) är flytande och väldigt god, och jag ser mig lite grann som svensk-amerikan efter mina 10 år i Seattle, så tänkte jag använda mig av detta med mitt/mina ev. barn.
Tror att det kan vara kontroversiellt att använda ett språk som inte är ens modersmål som just modersmål! Får se hur många man kan reta upp med detta! *flin*
Skulle kunna tänka mig att jag inte riktigt hann med att nollställa mig förra helgen eftersom jag började blöda...
Blödningarna har inte slutat helt men imorse var det inte mycket blod på toapapperet och bindan var helt torr! Det har inte hänt sen i söndags morse! :)
Sedan var det en tjej som skrev i någon av ÄD-trådarna och berättade att hon nyss fått sitt femte(!) barn via ÄD. Det i sig var kul att höra, men det bästa var att hon berättade att hon blödit vid varenda en av dessa graviditeter (totalt fyra graviditeter varav en var tvillingar)!
Kändes urskönt att höra det! Visste redan innan att det är flera med tvillinggraviditeter som blödit en hel del och ändå har två kvar!
Jag känner inom mig att det åtminstone har varit två och har även sett en hel del symptom, som ju är objektiva tecken, som kommit såpass tidigt att tvillinggraviditet är mycket trolig!
Vet att embryona inte har fått öron ännu men jag pratar ändå med dom lite nu och då!
Har vissa planer på att göra kotten tvåspråkig från scratch! Det kommer säkert många att tycka är jättelöjligt, men här har jag en chans att ge mitt barn en fördel!
Eftersom min engelska (visserligen med amerikansk accent) är flytande och väldigt god, och jag ser mig lite grann som svensk-amerikan efter mina 10 år i Seattle, så tänkte jag använda mig av detta med mitt/mina ev. barn.
Tror att det kan vara kontroversiellt att använda ett språk som inte är ens modersmål som just modersmål! Får se hur många man kan reta upp med detta! *flin*
torsdag 3 december 2009
Mot moderskapet - del 2.
Tog ett drastiskt beslut att stanna hemma från jobbet idag. Det är alldeles för stressigt just nu och inte bra för embryosarna att jag blöder. Blödningarna verkar öka när jag är på jobbet.
Så jag tar en vilodag för att kunna komma igen starkare!
En bekant i äggdonations-svängen och som väntar tvillingar, som är i vecka 25, och har ett tungt jobb tvingas till att underkasta sig Försäkringskassans nagelfaring!
Samtidigt läser jag i dagen DN att Socialförsäkringsministern Cristina Husmark-Pehrsson ger FK i uppdrag att se över sina egna regler! Det är väl bra, men vore det inte bättre att använda opartisk sakkunning hjälp till detta!?
Jag är tacksam att jag inte har ett tungt jobb och måste bråka för att bli omplacerad om det skulle visa sig att jag verkligen väntar tvillingar!
Så jag tar en vilodag för att kunna komma igen starkare!
En bekant i äggdonations-svängen och som väntar tvillingar, som är i vecka 25, och har ett tungt jobb tvingas till att underkasta sig Försäkringskassans nagelfaring!
Samtidigt läser jag i dagen DN att Socialförsäkringsministern Cristina Husmark-Pehrsson ger FK i uppdrag att se över sina egna regler! Det är väl bra, men vore det inte bättre att använda opartisk sakkunning hjälp till detta!?
Jag är tacksam att jag inte har ett tungt jobb och måste bråka för att bli omplacerad om det skulle visa sig att jag verkligen väntar tvillingar!
Jag hade rätt
Skrivet tisdag 1/12:
Fick svar på mitt mejl från min läkare i Estland igår kväll, jag hade frågat om stress kunde vara en faktor för mina blödningar. Han svarade att det kunde det definitivt, han sa det inte rakt ut (halvknackig engelska) men att som en sekundär påverkan. Mina slemhinnor är sköra, ack så sköra främst på grund av alla medicinerna, men gissningsvis också för att jag tror att det är två därinne. Det i sin tur, att vänta två, kan orsaka blödningar gissningsvis pga att livmodern jobbar extra hårt nu!
Känns skönt att bli bekräftad!
Var på toa nyss och nu blöder jag igen - lite mer än igår och måndag men inte tillnärmelsevis lika mycket som i fredags... suck!
Ska försöka att ta mig igenom dagen - kanske försöka kolla med vår teamleader om jag kan få hjälp att ta det lite lugnare på jobbet. Vet inte vad det skulle vara, men jag har svårt att ta extra rast när jag behöver iaf utan att förklara mig för kollegorna, och det kan/vill jag inte! Inte ännu! Skulle helst vänta tills efter jul och nyår när jag nått 12 veckor. Jag är bara drygt halvvägs...
Om det känns nödvändigt så kanske jag berättar för kollegorna efter ultraljudet nästa torsdag. Jag hoppas att det blir bra nyheter, att det bara finns ett embryo kvar är fortfarande goda nyheter. Synd om det "bara" blir en bebis, men det är ju vad som var huvudmålet. Två på ett bräde vore ju bonus!
Om det skulle bli sämre nyheter så är tiden illa vald - jag jobbar helg, fyller år på lördagen och Tor är på skidläger...
Ber till de högre makterna om bistånd i frågan!
Later/
louise-in-the-middle
PS. Circus Princess - diskretion är en hederssak! DS.
Fick svar på mitt mejl från min läkare i Estland igår kväll, jag hade frågat om stress kunde vara en faktor för mina blödningar. Han svarade att det kunde det definitivt, han sa det inte rakt ut (halvknackig engelska) men att som en sekundär påverkan. Mina slemhinnor är sköra, ack så sköra främst på grund av alla medicinerna, men gissningsvis också för att jag tror att det är två därinne. Det i sin tur, att vänta två, kan orsaka blödningar gissningsvis pga att livmodern jobbar extra hårt nu!
Känns skönt att bli bekräftad!
Var på toa nyss och nu blöder jag igen - lite mer än igår och måndag men inte tillnärmelsevis lika mycket som i fredags... suck!
Ska försöka att ta mig igenom dagen - kanske försöka kolla med vår teamleader om jag kan få hjälp att ta det lite lugnare på jobbet. Vet inte vad det skulle vara, men jag har svårt att ta extra rast när jag behöver iaf utan att förklara mig för kollegorna, och det kan/vill jag inte! Inte ännu! Skulle helst vänta tills efter jul och nyår när jag nått 12 veckor. Jag är bara drygt halvvägs...
Om det känns nödvändigt så kanske jag berättar för kollegorna efter ultraljudet nästa torsdag. Jag hoppas att det blir bra nyheter, att det bara finns ett embryo kvar är fortfarande goda nyheter. Synd om det "bara" blir en bebis, men det är ju vad som var huvudmålet. Två på ett bräde vore ju bonus!
Om det skulle bli sämre nyheter så är tiden illa vald - jag jobbar helg, fyller år på lördagen och Tor är på skidläger...
Ber till de högre makterna om bistånd i frågan!
Later/
louise-in-the-middle
PS. Circus Princess - diskretion är en hederssak! DS.
Mot moderskapet - del 1.
Skrivet 30/11:
Det här äventyret är kantat av "ups and downs".
Mina ups består i faktumet att efter ivf-behandlingen i Estland med donerade ägg och min mans "simmare" så blev jag gravid efter att ha fått två högklassiga embryon implanterade!
Så till nerköpen:
Allt verkade allting gå som på räls, men plötsligt så är allt upp och ner. Blödningar, blödningar och fler blödningar.
Det flesta är sparsamma men ändå blödningar... värk, smärta, trötthet och rädsla!
Ibland nyper det till och gör lite ont, så där som det gör när man har ägglossning och då blir jag livrädd och undrar vad som nu ska gå snett!
Det är långt till ultraljudet och jag undrar hur jag ska orka vänta utan att knäckas av oron.
Försöker också att visa upp en stark utsida för min sambo. Det kanske är ett misstag men jag tänker att om jag tillåter mig att vara orolig även utåt att han ska bli knäckt och då är jag rädd att vi båda sjunker ner i nån avgrund som vi aldrig tar oss ur. Låter säkerligen helsnurrigt och fel, men om jag släpper taget kanske jag aldrig får fast mark under fötterna igen...
Det här äventyret är kantat av "ups and downs".
Mina ups består i faktumet att efter ivf-behandlingen i Estland med donerade ägg och min mans "simmare" så blev jag gravid efter att ha fått två högklassiga embryon implanterade!
Så till nerköpen:
Allt verkade allting gå som på räls, men plötsligt så är allt upp och ner. Blödningar, blödningar och fler blödningar.
Det flesta är sparsamma men ändå blödningar... värk, smärta, trötthet och rädsla!
Ibland nyper det till och gör lite ont, så där som det gör när man har ägglossning och då blir jag livrädd och undrar vad som nu ska gå snett!
Det är långt till ultraljudet och jag undrar hur jag ska orka vänta utan att knäckas av oron.
Försöker också att visa upp en stark utsida för min sambo. Det kanske är ett misstag men jag tänker att om jag tillåter mig att vara orolig även utåt att han ska bli knäckt och då är jag rädd att vi båda sjunker ner i nån avgrund som vi aldrig tar oss ur. Låter säkerligen helsnurrigt och fel, men om jag släpper taget kanske jag aldrig får fast mark under fötterna igen...
Välkommen till nya bloggen!
Här försöker jag ge mina närmaste en väg in i mitt huvud utan att alla andra jag "känner" spionerar.
Jag vill ge min nära och kära en chans att se hur det står till innanför skalet utan en massa frågor och krav på förklaringar!
Detta är mitt ställe att bara pladdra vad jag känner och tycker - inte ett ställe för att samla synpunkter och medömkan. Det får jag på andra sociala media!
Här hittar jag lite anonymitet, och har möjlighet att uttrycka mina personliga tankar och känslor...
Välkommen!
PS. De första inläggen här är skrivna på en annan bloggsajt och jag har fört över dem hit för att ha dem samlade! DS.
Jag vill ge min nära och kära en chans att se hur det står till innanför skalet utan en massa frågor och krav på förklaringar!
Detta är mitt ställe att bara pladdra vad jag känner och tycker - inte ett ställe för att samla synpunkter och medömkan. Det får jag på andra sociala media!
Här hittar jag lite anonymitet, och har möjlighet att uttrycka mina personliga tankar och känslor...
Välkommen!
PS. De första inläggen här är skrivna på en annan bloggsajt och jag har fört över dem hit för att ha dem samlade! DS.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)